Till vem eller vilka om inte till dina vänner ska du vända dig när livet spelar roulette med dig? Till vem eller vilka om inte till dina vänner ska du kunna söka tröst, hjälp och omvårdnad? För just det, det är precis det du kan och ska kunna. I alla lägen. Alla dagar. Alla tider på dygnet. OM det är dina vänner! Då kan du det! Kan du inte göra det, så hey! Vakna! Det ÄR inte dina vänner isf. Hur mycket du än trott att det var vänner de var, så brutalt jävla fel du hade! För det är i just dessa livsomvälvande och betydande stunder som dom bekänner färg. Den feghet man möts av, det brutala sveket. Men framförallt: det brutala uppvaknandet när man inser att dom man trodde att man hade vid sin sida, villkorslöst, är dom som sviker mest. Jag är fullt medveten om att alla inte funkar likadant. Men herre jösses, hur mycket skit ska en människa behöva genomlida innan de förstår? Varför ska man ens genomlida det? Lika brutalt som detta uppvaknande är, lika underbart, kärleksfullt och värdigt är det när man ser vilka som verkligen ÄR ens riktiga vänner. Vilka som finns där för dig. Varje dag. Villkorslöst. Och de människor i din närhet som inte finns där för dig i denna livets hårda skola: då hör dom inte hemma i din närhet, och har aldrig gjort så någonsin egentligen. En tuff väg att lära sig det på bara...
Fick tre timmars sömn inatt...Kanske lyckas jag med fyra nu då...förhoppningsvis utan mardrömmar om dig, ditt lilla as....kanske, man kan ju bara hoppas...
Hej svejs, svikarfejjs!
//Inca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar